Trots att paniken verkar sprida sig kors och tvärs med allt högre fart finns det möjligheter att bryta den självgenererande utvecklingen mot ett övertryggt samhälle. De grundläggande förutsättningarna för att stoppa epidemin är givna. Tillspetsat kan man sammanfatta det med följande deviser:

- Vi ska alla dö.

- Vi kan inte skylla ifrån oss.

- Det var inte sämre förr; de allra flesta överlevde även innan alla trygghetsdekret kom.

- Det är farligt att leva, men om man undviker allt kan man lika gärna vara död.

- Bara för att den som är bättre blir sämre innebär det inte att den som var dålig från början blivit bättre.

- Om man inte tävlar inom det som är samhällsnyttigt så tävlar man om något annat.

- Kravlöshet är inte tecken på säkerhet.

Och anledningen till att vi måste stoppa utvecklingen är att den inte leder till ett bättre liv för oss, tvärtom. Något som kan samanfattas med följande konstateranden:

- Trygghet är farligt i för stora proportioner.

- Nationalpanik kan inaktivera og därmed “förslava” befolkningen.

Så för att inte hamna i en trygghetsslaveri måste vi alla tänka oss noga för. Varje gång man ställs inför något nytt dekret som uppmanar oss til försiktighet, om det så gäller våra barn, vårt jobb eller någit vi håller på med på fritiden, så måste vi ifrågasätta. Det bästa sättet att stoppa paniken är att ifrågasätte den.

- David Eberhard, I trygghetsnarkomanernas land (2006)