Vi måste alltså successivt lära oss hur man hanterar motgångar og hur farliga situationer ska bemästras. Kommer erfarenheten plötsligt, kan det leda till skador. Hur vi är rustade då er alltså helt avgörande för vår förmåga att gå vidare.  Detta är viktigt i uppfostran och inte minst i skolan. Och det är därför vi tidligt måste lära oss att hantera konkurrens, stress och riskfyllda situationer. Utan ett sammanhang där dessa komponenter finns naturligt blir vi sårbara för småsaker.

Under den senaste tiorsperioden har begreppet “utbrändhet” dykt upp. Fenomenet diskuteras ständigt och vi frågar oss vad vi ska göra åt det. I de allra fleste fall rör det sig emellertid inte om det som man fysiologiskt skulle kalla “utbrändhet”, eller mer korrekt utmattningsdepression. Utmattningsdepression karaktäriseras av att man hamnat i situationer när varje handling leder till ett oönskat resultat. Utvecklingen sker under mycket lång tid och har en del fysiologiskt mätbara effekter.

Uppemot nittio procent av de fall som sägs vara sjukskrivna för “utbrändhet” kan snarare förklaras av att personen inte utvecklat förmågan att stå ut med motgångar och tristess.  När den tjugoettåriga kassörskan på Coop säger att hon är utbränd är det ett tecken på att hon inte lärt sig att livet inte alltid är kul, att det stundtals är meningslöst men att man måste försörja sig. En okunskap som följer av att man är van vid att staten ska ta hand om en. En beskrivelse som kommer av att alla tror att de ska vara huvudrollsinnehavare i en dokusåpa.

- David Eberhard, I trygghetsnarkomanernas land (2006)