I jämförelse me det krigsdrabbade Europa var Sverige en idyll i övergången mellan fyrtio- og femtiotal. I Sverige stod husen kvar, tågen gick och de frikallade soldaterna skrek inte på nätterna i ångstfyllda mardrömmar. “Rese i ett oförstört land” var rubriken på ett entusiastisk reportage i Hamburgtidningen Sonntagsblatt 1950 som prisade de dignande smörgåsborden, Stockholms skönhet, det välordnade levernet och den sociala stabiliteten. “Affärerna är fantastiska, allt den brittiska husmodern har drömt om i sex år finnes i överflöd”, berättade succéforfattaren Richard Llewellyn entusiastiskt för den brittiska allmänheten utan minsta underton av bitterhet. Kanske var upplevelsen av krig så fasansfull att den svenska välmågan snarare ingav framtidshopp än verkade provocerande. “Det är som England före kriget”, menade Daily Mail, “fast bättre”, medan Sonntagsblatts korrespondent kände sit tillbakakastad till “barndomsdagarna före första världskriget”. Sveriges närmre grannar, framför allt Norge, som fått betala en del av priset för att Sverige hållit sig utanför kriget, var dock mindre hänförda. Svenskar som turistade i Norge åren efter krigen kunde få hakkors ristade på sine bilar och ansättas av hårda anklagelser för att vara krigsprofitörer.

- Henrik Berggren, Underbara dagar framför oss, en biografi över Olof Palme (2010)